Låt oss andas in, vandra hem igen. Så som vi är vi förbli och så som vi vill vara låter vi alltid in i något som en evig passiv dvala.
Vart vi än vänder vårat huvud, vill våra fötter vandra motsatt håll.
De säger viljan ska leda oss till hamn, säger hjärtat ska leda oss till himmelen.
Men utan vilja och utan hjärta går jag längst denna som målat svartvita strand.

Jag andas alltid in, men kan aldrig andas ut.
det liv, det hem, den båt jag utan åror ror har sin död, sitt hål, sitt slut.
Men låt oss andas in igen, låt oss vandra hem igen. För vi är som vi förbli och så som vi vill vara kommer fortsätta att ha sin eviga passiva dvala.

Jag går längst denna som målat svartvita strand.

Sluta bry dig.

Sådana här kvällar. Visst kan man inbilla sig att man har kul. Men vad fan hjälper det när man känner att det hela tiden gnager. Ingenting och ingen. Precis det förtjänar jag. Fantastiskt pinsam.

Känner man såhär varje gång så får fan något ta och ändras. Men så tänker man varje gång också.

Lägg ner.

And when you thought all was well.

wannaleave